Minnen och tankar kring gröt

Gröt väcker känslor och minnen. En del minns med äckel en gröttallrik. En tugga som växte och växte i munnen och som inte gick att svälja. Eller en svårdiskad grötkastrull. För andra väcker gröt minnen av en omtänksam mormor. Någon börjar tänka på en grötfrukost vid en älv och på en väntande fiskedag. Eller havregrynsgröt, ostsmörgås och ägg på uteplatsen vid sommarstugan en solig och varm morgon i juli.
Här nedan kan du läsa minnen och tankar om gröt som andra delat med sig av.

 

Karin i Malmö

Mitt första grötminne kommer från TV. När jag var i 10 års åldern gick TV serien Den vita stenen på tv. Där blev den stackars Fideli tvungen att äta uppstekt havregryns gröt tillagad av den hemska Malin i köket hos grosshandlaren. Som jag led med henne, oj så synd det var om henne. När jag blev vuxen har jag själv tillagat denna delikatess. Knaprigt och gott till kvällsmat, lite annorlunda men mycket gott.

Till jul tillagar jag och mina barn risgrynsgröt i ugn, vi hinner med några grötkok innan jul då vi börjar redan början av December. Alla slår sina lovar runt i köket när det börjar lukta färdig grät från ugnen. Gröten äter bara jag och barnen, maken förstår inte vår entusiasm över tomtegröt med saftsoppa. Till vår förtvivlan försvann jordgubbssoppan från ett större mejeriföretag men det får gå bra med svartvinbärs soppa.


 

Cecilia från Värmland

Vi fick havregrynsgröt till frukost i mitt barndomshem och jag avskydde det. Ibland kom
jag för sent till skolan och när fröken frågade varför så svarade jag helt
sanningsenligt att det var för att jag inte ville äta upp gröten. Bland det hemskaste
som fanns då man diskade var också att försöka få ren grötgrytan då det hade fastnat.
I mitt minne satt jag timmavis och körde runt med den där kalla äckliga gråa gröten
som simmade i mjölken medan syskonen fick lämna bordet. En gång var mamma bortrest och
pappa tyckte synd om mig så jag fick choklad och limpsmörgås i stället. Då insåg
jag att jag kunde vägra så efter det åt jag aldrig mera havregrynsgröt till frukost
som barn.
Tiotalet år senare var jag på jordgubbsplockarläger söder om Kristinehamn. Vi fick
havregrynsgröt till frukost och bondmoran var rätt så barsk, så jag teg och led och
tvingade i mig en portion. På söndagen ville moran vara extra snäll och kokade
mannagrynsgröt som jag tyckte var ännu äckligare. Dock tvingade jag i mig den också
men då kom tanten ångande och ville ge mig mer! Då slapp det ur mig "jag tycker
faktiskt inte om gröt" och uj! vad sur hon blev!
Idag har jag upptäckt att jag gillar havregrynsgröt om jag slipper mjölken. Att koka
den med linfrön och så blanda med banan är riktigt gott. Till dottern kokar jag
mannagrynsgröt och har lärt mig att spola kallt vatten i f den tömda grytan direkt
för att slippa diskproblem.


 

Lars Gartz

I mitten på 80-talet hade jag förmånen att segla på Fågel Grip, en skärgårds-40. Vi var i regel uppe vid tre-tiden om morgnarna, kanske han vi inte lägga oss innan, men vi började alltid att hjälpa soluppgången med en kastrull gröt. Alltid havregryn, med kanel på och Carlshamns Punch i. Finns en utredning (Tror att det är ett universitet i Boston) som visar att näringsvärdet är 7% högra om gröten äts direkt ur kastrullen jämfört med från tallrik.


 

Gunilla i Gästrikland
När jag var barn, tyckte jag INTE om gröt.
Pappa och mamma, som åt gröt varje morgon, försökte på alla sätt få mig att äta gröt. Ibland kunde jag smaka lite, men mest blev det choklad och smörgås. Mina föräldrar förstod nyttan av att äta gröt, så de gav inte upp. Det var pappa som kom med ide´n. "Om du äter 100 portioner gröt, ska du få den där dockan, som du så gärna vill ha". För min inre syn såg jag dockan, som fanns i leksaksaffären. Dockan, som jag så länge pratat om.
Inget kunde nu stoppa mig! Inte ens gröt!
För varje portion gröt jag åt, sattes ett kryss i en anteckningsbok.
Och så en dag hade jag ätit den 100:de portionen gröt.
Pappa och jag åkte och köpte den efterlängtade dockan, som hemma kallades för GRÖTDOCKAN.
Nu som vuxen tycker jag BRA om gröt.
Särskilt rågmjölsgröt!


 

Smålänning i Hälsingland
Speciellt våra söndagsmornar med "Smöröga" eller "Pärgröt" var vanligt när jag var barn i Järvsö på 30-talet.
Det var en härlig tradition som följt mig genom åren. Har själv bjudit mina barn på "Smöröga" varje söndagsmorgon. Tyvärr har jag slutat med detta sedan barnen flyttat. Men jag åker gärna och äter "Pärgröt" när det bjuds på restaurang och jag verkar inte vara ensam om att uppskatta detta. För på Harsagården i Järvsö måste man beställa bord i förväg om man ska få plats. Dom serverar varje torsdagkväll under sommaren och gäster kommer långväga ifrån.


 

Katarina Lindqvist, Alingsås

Lite grötminnen från 50-talet. När jag var barn och växte upp på 50-talet kokade mamma ofta gröt. Vi hade fina gröttallrikar min lillasyster och jag. Våra gröttallrikar var egentligen desserttallrikar med guldkant på och i botten av tallriken var det en fin dam med lång klänning och en herre med fin kostym. Vi kallade tallrikarna princesstallrikar. Vi tävlade ofta om vem som kunde se prinsessan först. Denna tävlan hade våran mamma hittat på så vi skulle äta upp våran gröt. Vi tyckte detta var så roligt min syster och jag. Den godaste gröten jag visste var klappgröt. Mamma som både syltade och saftade passade alltid på att göra klappgröt då det blev saft över av det sista vid silningen. Inget fick komma till spillo!


 

Göte i Hälsingland

En gröt värd namnet skall vara en fast och väl avvägd komposition av vatten, salt och mjöl, ev. med en halv näve russin eller annan frukt.

Ex. skall havregrynsgröten, räknat per portion, bestå av: 2 dl. havregryn, helst av typen AXA, 3,3 dl. vatten samt en halv tesked salt. Önskas en rustik och tuggvänlig gröt låter man vattnet koka upp innan havregrynen läggs i. Slätare, s.k. barnvänlig gröt, får man om havregrynen läggs i det kalla vattnet från början. Koktiden skall vara väl tilltagen för att gröten skall få den fina fasta form den förtjänar. Den är inte färdig förrän man med en enda roterande rörelse av grötsleven helt kan tömma kastrullen och placera den i tallriken. Observera att gröten skall placeras i den lutande tallrikens nedre ytterkant och där få tid att "sätta" sig.

Efter en stund strör man ev. ett tunt sockerlager över grötens yta och toppar med ett jämt lager lingonsylt, blåbärssylt eller äppelmos. Iskall mjölk, och då menar jag inte den vattenskadade varianten som förr i tiden benämndes skummjölk, hälls försiktigt på tallrikens tomma yta. En stor smörgås av brungräddat hårdbröd med ost och skivor av riktig falukorv (glöm Scans, Sohlbergs och andra stortillverkares pärmjölsmissfoster) på, fullbordar den kulinariska upplevelsen.

Riktig gröt skall tillverkas av havre, kornmjöl, rågmjöl eller en kombination av dessa. En gröt gjord på vetemjöl kan understundom sitta bra om den görs på rätt sätt, d.v.s. den skall innehålla rikligt med "klumpar" av ca. 5-8 mm. diameter och f.ö. ha en fast och behaglig konsistens. Till denna variant rekommenderas enbart blåbärssylt, helst rårörd sådan, tillsammans med ovan nämnda tilltugg.

Risgrynsgröt är också OK om den uppfyller fasthetskraven. Strösocker och ett lager på minst 5 mm. kanel är ett måste. Serveras med fördel tillsammans med smörbredda frallor och skinka, julskinka går bra, samt rejält med Slottssenap eller dijonsenap som täcker det hela. Vedervärdiga s.k. starka (söta) senaper skall, liksom vid alla andra tillfällen, undvikas. Parentetiskt kan nämnas att "mannagrynsgröt" och liknande skapelser inte har något med mat och grötkultur att göra, de kan utan vidare hänföras till kategorin onödiga efterrättsskapelser.

Det är en styggelse och djupt kränkande upplevelse att se hur de flesta gröttillverkare slabbar upp den halvflytande "grötvällingen" mitt på matgästens tallrik där den tillsammans med sylt och mjölk bildar en halvljummen sörjiga massa.

Betrakta dina rosenkindade och lyckligt leende arbetskompisar och förstå att grötfrukost, om rätt tillagad, höjer livslusten och livskvalitén till euforiska höjder. Utan biverkningar.

 

Dela gärna med dig av dina minnen och tankar kring gröt, maila dem till info@grot.se.